Jaha... ehm orkar inte ta nån personlig: jag heter, jag är 19 jag tycker om coca cola osvosv utan drar mig till hur jag ens hamnade på tävlingsbanan.

Att mitt hästintresse funnits länge är inte så konstigt eftersom jag vuxit upp med att hela tiden ha minst två hästar på gården för de mesta fyra till fem. Däremot att jag ens började rida är en annan historia.

Varför började jag rida? Jo: grupptryck. Hade aldrig tänkt börja rida men då så började Madde och Emma som jag på den tiden umgicks väldigt mycket med(Gick väl i 4-5an) Sen hamnade jag på Kågedalens Ryttarförening. Red ett tag för Helene Canborn sen när gruppen började stå stilla så fick vi för oss att byta grupp, eller ska jag va ärlig så var det Sara som faktiskt tog tag i det hela sen hängde jag och Emmy på. Vi började då rida för Åsa Netterbrant(då: Roslin) i en häst/ponnygrupp red där ett tag och fick mig en foderhäst vid man Carerra. Sjukt fin halvblodskille, skimmel och ståtlig. Började få mer intresse för att hoppa, trots att Carre var väldigt orutinerad hoppare, men de tog sig och vi sökte in till hoppspecialen och ja vad ska man säga: vi kom in redan kommande termin, dock så fick Carre ett virus som gjorde att jag fick sitta på ridskolehäst.

På den tiden var det ett krav att man skulle rida LD-LC, man skulle tävla och vara så mycket tävlingsryttare man kunde på ridskolehäst, alla tävlingar man fick fara på skulle man ha intresse för. (Som ridskoleryttare: två lokala hopptävlingar och tre-fem klubbhoppningar)

Från början fick jag sitta på lite olika hästar: Lucky boy, Goldman, Mr Masi och tillslut stoet som kom att bli den första hästen jag tävlade seriöst: Lola(Sonette). Ett sto som jag alltid hatat, tjatade hur mycket som helst att nee de här va inte en häst jag ville rida, ursh och fy. Men till slut så klickade vi, Lola är ett förbannat fin halvblodskorsning, vi skrapade ihop några rosetter och ja, kan inte vara annat än nöjd över de vi hade. Sen tävlade jag lite olika hästar: Monamie o Bernhard med bra resultat.

Sen för snart två år sedan stötte jag på Miss Snowball och hon vart min foderhäst. Vi kämpade på att bygga muskler, koordination och självförtroende för varandra. Vi kommer snart börja våran tredje tävlingssäsong och vad ska man säga, vi utvecklas mer och mer. Första tävlingssägongen: tre rosetter, två röda en blå. Andra tävlingssäsongen: fem rosetter, fem blågula. Världens finaste häst får ni höra mer om i nästa inlägg, annars kommer jag hålla på med detta i år och dar.