Av naturen bär hästen hela 60 procent av sin kroppsvikt på frambenen och värre blir det med en ryttare i sadeln, om inte hästen fått lära sig att bära vikten på bakdelen. Som många vet är det oftast i frambenen en hopphäst går sönder om det händer. Det kan bero på att hästen helt enkelt inte fått lära sig gå rätt  dvs. genom att bära sin vikt på bakdelen. Om man hoppar ett högre hinder kan hästen vid landningen få en vikt på hela 4 ton på ett framben, så det är egentligen inte så konstigt att senskador är vanliga. Därför måste vi som ryttare lära hästen att arbeta rätt och detta sker inte på en dag utan det måste underhållas precis som all annan träning. Glöm för gudsskull inte heller att träna upp allt annat. Kondition, muskler, stretching m.. allt ska med. Ett litet tips är att under uteritt: våga skritta rakt ut i skogen, men bara i skritt, på så sätt tränar du upp både senor och ligament. Detta är superviktigt för en hållbar hopphäst!

Foto: alltomhastar.se
Bilden ovan föreställer en bra, harmonisk och avslappnadform. Nacken är den högsta punkten, mulen går inte bakom lod och hästen bär uppsig på bakdelen. Den här formen är hälsosam och ger din häst bättre hållbarhet genom alla levnadsår.

Foto: google.se
Bilden ovan föreställer de kända ekipaget Jan och Briar. Det är en bra form där näsan inte krypit bakom lodet och nacken är den högsta punkten. Snyggt byggt, Jan!

Foto: alltomhastar.se
Bilden ovan föreställer en avslappnad häst, exempelvis i hagen.
Foto: alltomhastar.se
Bilden ovan föreställer en häst under träning dvs. bakdelen sänkt så den bär upp framdelen, nacken som högsta punkt och mulen framför lodet. (Lodet= den lodrätalinjen från nacken)

Här är några bra exempel på hur du tränar din häst att bära mer vikt på bakdelen:

Uppvärmning: Många rider fram sin häst i mindre galopp och mer trav. Men för att få ut mest av träningen bör man värma upp mer i galopp eftersom de engagerar fler muskler än traven. Växla mycket mellan ökning och samlig, låt gärna hästen gå lång och låg i korta studer för att få bättre blodcirkulation och minska risken för spänningar längst ryggen.

Longering: lär hästen att ställa och böja sig inåt på en volt. Vilket i sin tur leder till avspänning och så kallad framåt-nedåtsökning, då kommer ryggen att lyftas och hästen går mer under sig med det invändiga bakbenet som i sin tur tränas upp till att bära mer vikt på bakdelen. Denna övning tränas i skritt, trav och galopp. Träna gärna lydnadi samband med detta dvs. hästen skall lyssna på röst och rörelser. Minska och förstora volten. Tips: Du kan lägga cavaletti i samband med en utökad volt, men vänta tills hästen är stabil i det hela först!

Calvaletti: är en superbra övning för att den lär hästen att lyfta ordentligt på benen och lär även hästen att känna sig själv bättre, vilket ben är vars?, vilket är otroligt viktigt för att hästen ska kunna arbeta mer på bakdelen. Cavaletti går att ha på böjda-, rakaspår, något upphöjda(ex:10 cm) eller på marken. Du kan både rida, longer och tömköra i kombination med cavaletti. Tänk på att det ska vara lugnt och avslappnat, stressa inte om hästen ofta petar på bommarna, det kan vara så innan hästen är riktigt van men det kan även bero på att det helt enkelt är fel avstånd. Arbete i trav rekommenderas varmt.

Klättring: Sandbackar är riktigt effektiva vid muskeluppbyggning. Dock så bör man enbart skritta både för att det är effektivast och för att minska risken för träningsskada. Vill man träna galoppen i uppförsbacke är det smartare att hitta en längre backe med lite lutning, underlaget bör vara pålitigt och lite hårdare så att det inte finns risk för att hästen skall 'trampa igenom'. Den skall alltså ha bra fäste på alla sina fyra hovar, galoppera inte fort utan hitta ett bra grundtempo och en bra trivsam form.

Tömkörning: är även en bra träning. Här han du variera på många sätt du kan arbeta din häst på volt, böjda och raka spår. Kombinera med cavaletti och andra 'dressyrövningar'. Lek inte för mycket med detta utan har du en häst som är grön i tömkörningen så anmäl dig till en tömkörningskurs eller ta kontakt med någon som är riktigt erfaren i detta område. På en bra kurs får du oftast hjälp och tips för en bättre utveckling för er båda.

Pulsa i snö: är effektiv träning av bukmusklerna. Att tänka på när du pulsar i snö är att du bör känna till vad som befinner sig under snön, ge dig aldrig ut på ett kalhygge eller okänd mark överhuvudtaget. Håll dig hellre till vägar/marker med stabilt/bra underlag fär att inte riskera att skada hästens ben. Tänk på att inte överdriva pulsandet i snön eftersom det är mycket tung träning för hästen vare sig du tror det eller inte. Ge dig inte heller ut på hårdpackad snö eller skare utan håll dig enbart till pudersnön. Stå gärna upp för att inte störa hästens rörelser under denna ansträngning.

Studshinder: Tänk på att ha lagom höga studshinder. Du kan även variera med varannan hög varannan låg. Denna övning är mycket intensiv så tänk på att ha många skrittpauser. Det är viktigt att låta hästen rulla över studserien på egen hjärna, sva. var mjuk och följsam. Övningen tränar muskler, koordination och hjärnan så träna inte för mycket på en gång utan lyssna på din häst och sluta på topp innan det blir för jobbigt.

Avslut: Se till att lägga ner hästen ordentligt så den är avslappnad i den långa ryggmuskeln. Skritta sedan av som vanligt på lång tygel ett bra tag. Efter träning bör man även stretcha igenom hästen ordentlig, allt från häls till ben. Har du tid över så massera gärna din häst det mår den bra av och du lär känna just din hästs kropp bättre.

Tips: Rådgör gärna med en equiterapeft, dom är riktigt duktiga på att hitta små saker som kan spöka till det för hela hästen. En liten spänning eller sträckning i en muskel kan nämligen vara problemet bakom en hälta. Visserligen går hältan att behandla och det blir bra, men den kommer ofta tillbaka eftersom det inte satt i benet utan i en helt annan muskel. Utan equiterapeft är det svårt att hitta precis vars det 'lilla spöket' gömmer sig. Men då du kontaktat en equiterapeft så kan de se över hela din häst ge dig tips om massage och övningar som är lämpliga även om hästen är helt frisk, men alla har sina sämre sidor. En liten ändring i träningen  eller vardagsrutinen kan alltså rädda en hälta och därmed spara dig en otrolig summa pengar på bortkastade behandlingar. Därför rekommenderar jag varmt att man har en equiterapeft till hands, för att se över hästen i alla fall en gång per år och vid behov helt enkelt.

Huuuuu, vilket långt inlägg det blev! :O
(Jag är trött och slut i huvudet så jag passar på att be om ursäkt för eventuella stavfel och dylikt!)