Idag har jag och Flisan hoppat lite hemma. Började med att ställa upp en kombination, ett galoppsprång i mellan. Till en början låg hindrena på 50 kanske sen efter ett tag låg de på 110. Men då började hon sura lite, hon är ju trots allt ett sto. Nej men jag tror att det beror på att underlaget inte var speciellt poppis för höjden så hon började tjura ihop och stanna lite. Då bad jag min bror flytta ut hindret på en väg som har samma underlag som en grusridbana(fint små grus) Hon stoppade igen.. Så då vart det ajja bajja på mig. Klart som fan att hon stoppar om jag inte rider. Så en gång till, red som attan och klart att hon hoppade. Höjde till 120 hoppade skitfint. Höjde till 130, (som hon aldrig hoppat tidigare med ryttare), gick hur bra som helst vi bara gled över hindret. Hon är så duktig mitt lilla hjärta! Lägger upp en film sen=]


Det bara lyser stjärna om henne!

Jag tror: Istället för att höja och maxa ur direkt så ska man gå eftersom och slå rekord på rekord. Det vill säga man hoppar inte upp en häst till 150 direkt om den bara är hoppad 110 tidigare utan man tar det eftersom. Så jag kommer att träna, träna och träna nu för att senare då 'tiden är kommen' prova 140. Jag tror inte alls det kommer vara några problem då hon har ett sådant hopphjärta. Men som jag ser det så lär sig hästen att det går bra och den bygger självförtroende eftersom på det sättet. Vad tror ni?