Igår red jag Clapton i skogen vid halv 6. Det var kolsvart så vi hade alla möjliga reflexer och pannlampa. Bestämde mig för att vi skulle galoppera triangeln tre varv i bådagalopperna. Gick välidigt bra, han var lite spänd till och från då vattenpölarna blev läskiga beroende på vars pannlampan lös upp. Men mot slutet var han väldans trevlig.

 

Sedan tänkte jag bara sicksacka lite på vägarna och trava honom lång och lång. Ångrade mig dock väldigt fort när två ögon dök upp i mörkret. Först tänkte jag att det skulle vara en räv och att den skulle bara sticka, sen dök ögonen upp igen, vilket jag tyckte va riktigt obehagligt. Såå jag vände Clapton fattade galopp och började röra oss hemåt i vanlig arbetsgalopp. Tittar sedan(i galoppen) bakåt och ser att ögonen fortfarande följer oss. Skrittade över vägen och travade ner honom, tänkte är det nått läskigt så slår väl Clapton i högre växel av sig själv. Fick helt enkelt lov att lita på hans "flyktdjursinstinkter". Såhär i efterhand så tycker jag fortfarande att det var apläskigt och har absolut ingen aning om vad det var för djur. Men, mesig som man är....

 

Ikväll blir det putsning av häst, utrustning, rengörning av ben, packning osv. allmänt stallmys! Sen laddar vi upp för tävling. Känner mig inte överdriket nervös heller. Faktum är att det känns ganska bra trots att vi bara hoppat en gång i oktober. Vi får ta det som det kommer.